Vilket klapp-klapp-spel

Trots avsaknaden av Rickard så blev tisdagens innebandy av... och vilket passningsspel... och vilka kombinationer som bjöds från allihop. Inget ruff, och inget gnäll - kort sagt - innebandy när det är som bäst.
Enda missödet blev när Johan "spelade ruffigt" (enligt undertecknad) och jag själv var "ful i spelet" (enligt Johan). Det blir så lätt fel när man lever i sin egen "verklighet".
För övrigt var Johan den stora måltjuven men en riktig killerinstinkt på att göra mål. Påhejad av Vera på läktaren med små fina plakat - HEJA PAPPA
Väl mött - snart är nästa tisdag här
/ Gert # 1