19: e februari 2008

Den trogna skaran visade sig denna kväll. Vi var sju personer som visade överheten hur innebandy hanteras utav proffs.
Gert dribblade upp Göran på den välkända korvläktaren och Gunnar var tillbaka och gjorde som vanligt väl ifrån sig. Per var också tillbaka, men med en ögoninfektion, vilket i säg inte syntes på hans goda kondition. Håkan droppade in vid tjugo i åtta(hans vanliga tid). Honkens utveckling är en glädje för ögat. Nu har han lämnat målområdet(sitt lags) och visar att han är en tekniker av rang.

Men högst över alla står som vanligt Gert A:son som glänser med en klubbteknik som får undertecknad att rodna.

Väl mött om två veckor.
/Er tillgivne dribblern och målgöraren

SPORTLOV

Inget spel den 26:e eftersom sportlov och familj ska prioriteras... men undertecknad och Rikard håller fanan i topp med ett strategimöte för att ta fram individuella tränings program baserat på var och ens fysiska och psykiska förutsättningar. Vi har utvecklat ett hälsoanalyserande program för att alla ska kunna utvecklas optimalt.

Ni andra får ligga i hängmattan denna tisdag.

Anders sjukhusvistelse tarvar lite rekreationstid och han är tillbaka först efter påsk - krya på dig Anders

Vid pennan

Gert

Snart dags för nytt nedsläpp

Tisdag morgon: Lugn träning med inriktning på powerplay och fasta situationer. Nu börjar jag även skönja de första gäspningarna från gubbarna, det är alltid en speciell koma som infinner sig när man är på gång till en ny tisdagkväll. Koncentrationen ökar drastiskt ju längre dagen går – snart match igen.

Väl mött ikväll

/ Gert

5: e februari 2008

Oj vilken uppslutning. Emil tittade förbi.
Återigen höll Anders på att få en dansk skalle. Denna gång av Göran. Varför reagerade han med att höja handen för slag? Gunnar blev otroligt upprörd och tyckte att vi inte var på puben och skulle avgöra med slag med nävarna. Ingenting hände.

Spelkvalitén har höjts en del, men seglarna har fortfarande för svårt enligt vissa att vi sätter regeln att man inte får göra mål om man inte är i anfalls zon(min hemmaplan).

Många tråkiga mål denna kväll men Gert, Anders, Per, Calle, Johan m.fl. tyckte att det var fina mål. Själv har jag lite högre krav på snygga mål.

Honken har blivit en riktig tekniker vilket är en glädje för undertecknad. Göran passar som en gud från hörnen. Gert ville vinna alla sina matcher. Anders lirkade in ett par riktigt bra mål.

er coach

Ställningen just nu...

Calle v/s övriga bloggare
1 - 0

Calles upptäckt

Medan jag åt min frukost torsdag morgon gjorde jag en intressant iakttagelse. Det var när jag förstrött bläddrade genom sportbladet som jag upptäckte att det vi sysslar med på tisdagkvällar är tämligen likt något som kallas ”innebandy”. Efter en smula efterforskning i ämnet framträdde en hel rad likheter. För den oinsatte kan jag i klargörande syfte nämna att ”innebandy” i förhållande till klubbfäktning med boll framstår ungefär som damhockey till herrhockey, D.v.s. syftet är nästan detsamma men utan tacklingar och med en påtaglig kärringfaktor.

Hänförd över min upptäckt gav jag mig ut på Internet för att forska vidare. Innebandy.se kändes som en naturlig startpunkt och märk min förvåning när det första som fångar min blick är en länk där det står ”Landslag”. Sverige har ett uppenbarligen landslag och de känner inte ens till Rikard! Plötsligt fick jag en förnimmelse av vad Frank Arnesen måste ha känt när han upptäckte Ronaldinho.

Jag slängde mig naturligtvis på telefonen och trots en förvånande brist på entusiasm hos diverse växeltelefonister hamnade jag efter några kopplingar och hänvisningar äntligen hos Förbundskaptenen för det svenska herrlaget – Kent Göransson. Jag har hittat honom skrek jag i för ämnet adekvat samtalston. Förbundskaptenen måste ha vaknat på fel sida för han delade inte alls min förtjusning utan bad mig lugna mig. Men lilla Kent! Skulle du bett Christofer Columbus lugna sig när han landsteg på San Salvador poängterade jag. Oturligt nog bröts samtalet precis här men det höll mig inte tillbaka – På telefonen igen bara! Mina flinka fingrar till trots skulle det dock visa sig att mina ansträngningar var överflödiga. Kent påpekade, under i min mening onödigt ohövliga ordalag, att han inte var intresserad av nån Rikard och att jag dessutom kunde be den där Gert sluta ringa i samma ärende.

Gert hade alltså, liksom så många gånger på plan, hunnit före. Men även han hade fått erfara att världen inte riktigt är redo för Fridhemsbiffarna ännu.

Ah just det, sen såg jag att Håkans nya skor har kommit också: